Banansläktet Musa omfattar ett 50-tal vilda arter. Det är en av de största örter som finns. Örten är flerårig och har en underjordisk stam. Stjälkar som kan bli så höga som 10 m utvecklas från den underjordiska stammen. Den stora blomställningen, med hon- och hanblommor, utvecklas i toppen av stjälkarna. Frukterna bildas i klasar och sitter samlade på stockar. På varje stock kan det finnas 6–15 klasar, vilket motsvarar upp till 50 kilo frukt.

Äpple är nära släkt med päron och är en lövfällande trädart. Det finns över 1 000 odlade sorter varav många som klarar det svenska vinterklimatet. Äpple är ett av Sveriges härdigaste och mest betydelsefulla fruktslag. Några av sorterna är mycket gamla, äldst av de nordiska sorterna är Gråsten/Gravensteiner från 1700-talet och Cox Orange, Jonathan och McIntosh från 1800-talet.

I Sverige blommar äppelträdet i maj–juni, blommorna är vita. När frukten mognar beror på sort. De svenska sorterna har en mognadsperiod som sträcker sig över hela hösten. Smaken och utseende varierar också med sort, du kan läsa mer i sortbeskrivningen.

Apelsin är ett citrusträd som blir 5–8 m högt. Det är en sortgrupp inom arten storcitrus. Som alla citrusträd har det vintergröna blad. Blommorna är stora, väldoftande och vita. Frukten är som regel nästan klotrund, fruktskalet skyddar fruktköttet mot uttorkning. Smaken varierar mellan olika sorter, en apelsin kan vara syrlig till söt, den är mycket C-vitaminrik. Det finns många olika apelsinsorter och sorterna brukar delas in i blonda apelsiner respektive blodapelsiner. Hos många förädlade sorter saknas frön (kärnor). Apelsinen är egentligen ett bär.

Apelsinen har troligen sitt ursprung i södra Kina. Namnet apelsin är lånat från tyskans Apfelsine som betyder kinesiskt äpple. Från Kina har apelsinen förts västerut till Indien och Sydeuropa där den odlats sedan 1400-talet. I Sydeuropa odlades apelsinträdet förts som prydnadsträd. Kommersiell odling av apelsiner inleddes i Spanien först på 1700-talet och i Italien 100 år senare.

Päron är nära släkt med äpple och en lövfällande trädart. Det finns många odlade sorter och några som klarar det svenska vinterklimatet. I Sverige blommar päronträdet i maj–juni, blommorna är vita. Frukten kan se ut och smaka på många olika sätt, beroende på sort. Bland svenska trädgårdssorter kan nämnas gråpäron, små päron med tjockt skal och gult, lite kornigt fruktkött. Smaken är söt med fin arom. Conferens är exempel på ett päron som odlas yrkesmässigt i Sverige, och ger en frukt med långsmal, ofta böjd form. Skalet är ganska tjockt, med gröngul till gulbrun grundfärg. Fruktköttet är svagt laxfärgat, finkornigt och smältande med söt smak och en fyllig arom som påminner om melon. Vanliga sorter bland importerade päron är anjou och packham. Anjou har klassisk päronform med rundad stjälkända, tunt gulgrönt skal och saftigt fruktkött med söt, fin smak. Packham är ett stort päron med oregelbunden form, knölig yta och kraftigt skaft. Skalet är gulgrönt, tunt och blankt med mörka prickar. Fruktköttet är vitt, fast och saftigt, smaken söt med stark arom.

Det finns en hel rad små, apelsinliknande citrusfrukter inom arten småcitrus – Citrus reticulata. Clementin tillhör en av flera sortgrupper (Clementina-gruppen). Det är ett medelstort citrusträd med vintergröna blad och vita till svagt rosa, väldoftande blommor. Frukten har orange skal och orange fruktkött. Utmärkande för clementinen är den intensiva, söta och uppfriskande smaken. Fruktköttet är mycket saftigt och frukterna lätta att skala. Frukten innehåller inga eller få kärnor.

Som släkte har citrusträden sitt ursprung i Södra Asien. Ursprunget till arten småcitrus är inte helt klarlagd. Citrus-släktet rymmer stor variation och arter och sorter blandar sig lätt med varandra. De småcitrusfrukter som först började säljas i Sverige kallades för mandariner. Även i detta fall rör det sig om en sortgrupp, Citrus reticulata Deliciosa-gruppen. Småcitrus i denna grupp är som regel små, söta och tunnskaliga, med många kärnor. Clementinen är lite större, saftigare och som regel kärnfri. Den har uppstått genom en korsning mellan småcitrus ur Deliciosa-gruppen och pomerans, en storcitrusart i Amara-gruppen. Frukten har döpt efter sin upphovsman, den algeriske prästen Pierre Clément. Största producentländer av clementiner är Spanien och Marocko. Precis som andra citrusfrukter är clementiner mycket C-vitamin rika.

Vindruvan hör till familjen vinrankeväxter, arten är endast känd från odling. Det är en klättrande buske med handflikiga blad och små, grönaktiga och väldoftande blommor. På norra halvklotet blommar vinrankan under vår–försommar. Druvorna mognar under hösten. De finns många sorter med skiftande färg; en vindruva kan vara grön, gul, röd eller blå. Smaken varierar med sort och olika druvsorter används för framställning av olika sorters vin.

Vindruvan har odlats under mycket lång tid och lika länge har man känt till konsten att jäsa druvsaft till vin. Växtformer som påminner om våra dagars vindruvor finns dokumenterade från sydvästra Asien redan för 6 000 år sedan. Därifrån har vinrankan spritts över hela världen. Vinet spelade en stor roll i den antika kulturen, de gamla grekerna och romarna har en speciell vingud.